Fyrplatsens historik

Hållö var en öde ö ända fram till mitten av 1700-talet då det sägs att en familj bosatte sig härute för att söka få sin utkomst av fisket. De tvingades dock efter några år att flytta tillbaka till Smögen då den önskvärda försörjningen uteblev.

Byggandet startade 1841
Den första fyren som byggdes av svenskarna blev Nidingens fyr på Hallandskusten som var bemannad redan 1624. Köpmännen i Göteborg fick sin dröm uppfylld då på ön Vinga och i anslutning till därvarande båk anlades en fyr år 1841. In- och utfarten till och från hamnen i staden blev därmed betydligt säkrare.

Detta ledde i sin tur till att Kronan nu började inse att sjöfarten var betydelsefull för landets ekonomi och man kom snabbt i gång med byggandet av en fyr på Hållö, som togs i bruk redan 1 november 1842. Från början byggdes ett massivt 15 meter högt fyrtorn av granit som inte en orkan kunde rubba. Fyrskenet var dock svagt och dessutom visade det sig att det skymdes av Sälö båk i nordväst. År 1868 byggde man därför på ett fem meter högt plåttorn med fyraltan samt fyrbalkong runt den nya lanterninen. Arkitekten var den kände fyrkonstruktören Nils Gustav von Heidenstam. Även om Hållö Fyr inte kan räknas som en typisk så kallad Heidenstammare nertill visar överdelens utsmyckningar, med bl a franska liljor och lejonhuvuden i brons, Heidenstams influens från dåtidens franska fyrkonstruktioner.

Samtidigt med fyrbyggnaden 1842 uppförde den förste fyrmästaren Christopher Busck en egen fyrmästarbostad norrut från fyren sett tillsammans med en andra byggnad som Kronan uppförde för fyrvaktare och fyrbiträden. Därtill uppfördes förrådsbyggnad och tvättstuga för samtliga. År 1936 kom en tredje byggnad att uppföras inom det område där fyrbostäderna var samlade. Den tidigare fyrbyggnaden på ön Klövskär flyttades efter nedläggningen till Hållö, där även den fick tjäna som bostad åt fyrpersonalen. Det kan noteras att det av fyrmästaren Busck uppförda boningshuset kom att ersättas med en ny byggnad av Kronan år 1868 då den förstnämnda hade blivit obrukbar.

Linsapparat och fotogen gav kraftigare ljus
Fyren försågs från början med den olja som fanns att tillgå för detta ändamål, nämligen rovolja som togs fram genom pressning av rapsfrön. Tyvärr så var oljan mycket fet, sotade kraftigt och glasfönstren i lanterninen fick tvättas ständigt med brännvin för att ljuset skulle nå ut och göra nytta. Det var 9 vekar och speglar som utgjorde den ljusstyrka som denna enkla anordning var mäktig. I samband med ombyggnaden 1868 byggdes fyren även om från spegelfyr till linsfyr (2:a ordningens lins). Fyrljusets höjd över havet ökades då till ca 40 meter. Så var förhållandet fram till år 1887 då fotogenen kom att ersätta rovoljan och också lämnade ett kraftigare ljus än det tidigare.

År 1907 blev det ett nytt framsteg, då installerades en s.k. Luxbrännare. Principen var den att med hjälp av tryckluft pumpades fotogen upp till brännaren där den förgasades och förbrann kring en glödstrumpa. Detta resulterade i ett mycket starkt ljussken.

Fyren elektrifierades År 1948 fick så Hållö elektricitet och en kraftig lampa gav ett ännu bättre ljus än vad som tidigare hade uppnåtts. Fyrljuset nådde då ut 21 nautiska mil till havs. År 1969 drogs all manuell betjäning av fyren in och fyrplatsen automatiserades. Samtidigt 1969 togs linsen från 1868 ner och ersattes med en sk trumlins av 4:e ordningen. Under årens lopp har både fyrens ljus och karaktär ändrats. Från 1974 är karaktären Fl W 12s och sedan 2023 har fyren åter ett roterande fyrljus.

Förutom ljus så behövde fyrplatsen varna sjöfarande även när blänket från fyren inte nådde ut till det avstånd som garanterades. Detta hände vid dimma, snötjocka och andra väderhinder. Redan från starten av fyrplatsen sköt man med kanonkulor mot stora järnplåtar som dånade kraftigt, år 1894 installerades knallsignaler av krut som avsköts med speciell kanon. Som första fyrplats i landet fick Hållö år 1926 en nautofon (Lyssna på ljudfil) som kraftigt bölade som varning för sjöfarten att hålla ut från land. Mistluren monterades ner för gott 1987/1988.

En av de första meteorologiska stationerna i landet installerades på Hållö år 1850. Man mätte vindstyrka, vindriktning, vattenstånd i havet och temperaturen i luften 4 gånger om dygnet. Detta rapporterades in till Kungliga Vetenskapsakademin som administrerade detta viktiga program. Fyrmästaren ansvarade för att dessa kontroller utfördes. I 127 år fanns det betjäning på denna fyrplats till stort gagn för sjöfarande från de flesta länder men även för områdets fiskare som också kände en trygghet i fyrens vakande öga över havet och skärgården.

Radiopejlhusets tillkomst
År 1923 byggdes en radiopejlstation söder om fyren för att serva sjöfarten längs västkusten. Fartygen krävde bättre möjligheter att bestämma sin position, vilket var nödvändigt vid dimma, snö och kraftig storm med nedsatt sikt. Via beställning från Göteborg Radio pejlade man från Hållö in det aktuella fartygets radiosignal och fick då en bäring till fartyget. Man gjorde likadant från annan pejlstation t ex Vinga eller Morup. Då man fått två bäringar kunde fartygets position fastställas via s k krysspejling. Två radiotelegrafister skötte denna pejling dygnet runt. Den manuella anläggningen avvecklades 1946 och ersattes med en sändarmast strax intill fyren. Masten sände Hållös morsesignal LL (Lysekil) ut i etern var sjätte minut och fartygen kunde då direkt fastställa sitt läge utan inblandning av Göteborg Radio. Modern teknik som GPS etc har numer tagit över, men masten står kvar som minne från en svunnen tid. Radiopejlstationen är idag ett vandrarhem som förvaltas av Föreningen Utpost Hållö.

Källa: bl a Bertil Abrahamsson och FyrWiki.